fredag 2 januari 2015

Lyssnandets favoriter 2014

Jag har inte varit så aktiv här under 2014. Det har varit mycket annat som har tagit upp min tid. Jag kan i alla fall bjuda på en liten årslista nu när 2014 har gått över i 2015. Brukar slaviskt läsa alla listor som dyker upp i slutet på året och det här året, likt de flesta andra, har jag känt att jag inte alls delar smak med de etablerade musikskribenterna. Med det sagt delar jag här med mig av min lista över de tio album jag tyckt varit de bästa under det gångna året. Jag hoppas jag får lite mer tid till bloggen under 2015.



10) Marianne Faithfull - Give My Love to London
2014 var året då gammal var äldst och även bäst i mina öron. Marianne Faithfull har en extremt ärrad röst och från hennes ännu mer ärrade själ öser hon här ur sig ett av hennes absolut bästa album. Det är smärtsamt och ärligt och alldeles helt jävla underbart bra.
Bästa spår: Love More Or Less

9) Willie West & The High Society Brothers - Lost Soul
Ett av förra årets bästa soulalbum släpptes på lilla finska etiketten Timmion Records. Willie Wests karriär sträcker sig över 50 år och här visar han vart soulskåpet ska stå. Det är tungt och bluesigt och går rakt in i själen. I mitt tycke gör han sig bäst på plattans lugnare låtar, men hela skivan är fantastisk soul som om klockan hade stannat på tidigt 70-tal.
Bästa spår: The Devil Gives Me Everything

8) Lee Fields & The Expressions - Emma Jean
På tal om bästa soulalbum 2014 så lägger jag min röst på Lee Fields. Även här handlar det om soul som låter som de bästa soulalbumen från tidiga 70-talet. Precis som med Willie West tycker jag att svärtan och glöden bäst infinner sig på de lugnare spåren, även här är det tungt och svänget är södernklibbigt så det förslår.
Bästa spår: Stone Angel

7) Morrissey - World Peace Is None of Your Business
Morrissey släppte ett av sina bästa album på år och dag på etiketten Harvest och självklart hamnade han i bråk med bolaget och nu har plattan ingen distribution. Trist nu när han äntligen levt upp till fornstora dagars magi. Humorn finns där, likaså hans vassa politiska kommentarer tillsammans med en musikalisk ljuvlig gryta. Hoppas han finner "peace" under 2015 och att nya plattan det ryktas om ska släppas under 2015 fortsätter i den här stilen.
Bästa spår: Istanbul



6) Baxter Dury - It's a Pleasure
Baxters farsa, den inte helt okända Ian Dury, nämns så gott som alltid när det skrivs om hans sons musik. Likheterna är ofta rätt slående så det vore konstigt om han inte kom på tal. It's a Pleasure är smått udda pop med kryptiska och på något konstigt sätt sexiga texter som ofta pratsjungs av Baxter. Hans fantastiskt sköna röst som ofta backas upp av en lika skönsjungande kvinna är som fetaste fetvadd för öronen. Det här är årets ljuvligaste musikaliska smekning för själen även om det finns en underliggande punkattityd som gör att det aldrig blir kletigt och smörigt. 
Bästa spår: Police

5) Steget - Till slut
Ångest, ångest och några skopor vacker popmusik från Göteborg. Utlämnande, sparsmakat och utan onödiga krusiduller. Steget hittar snabbt under huden och kryper långsamt in i själen för att stanna. Andra plattan är en skiva som kommer stanna för alltid hos de som släpper in den. Det är storslaget, men aldrig överdrivet. Jag kan fortsätta att överösa den här skivan med lovord tills klockan stannar så det är nog lika bra att jag lägger band på mig själv och bara skriver att det här är årets bästa svenska album. 
Bästa spår: Bakom ryggen

4) Cunninlynguists - Strange Journey Volume Three
Det här är enda rapalbumet på listan i år. Tyvärr har det inte funnits några andra album inom genren som jag har tycker har varit helgjutna. Strange Journey Volume Three är dock inte bara årets bästa rapalbum utan ett av de bästa i alla genrer. Mycket ligger i produktionen som på den här plattan, likt de tidigare, lånar mycket från vackra gamla folkrockplattor som sedan länge ligger mig varmt om hjärtat. Det tillsammans med texter som är genomarbetade och som lyfter sig rejält över de vanliga rapklyschorna gör att det här är en av skivorna som gått varmast hos mig i år. 
Bästa spår: Dying Breed

3) Bryan Ferry - Avonmore
När jag första gången hörde Avonmore så kändes det som om det inte hade gått en dag sedan Roxy Music-plattan "Avalon" från 1982 eller Ferrys soloplatta "Don't Stop the Dance" från 1985. Jag kan verkligen uppskatta det. Han försöker inte hänga med och hade bara låtit malplacerad i en produktion som andas 2014. Rakt igenom är det här en platta som faktiskt kan tävla med just nämnda "Avalon". Sista spåret kunde skippats. Tycker inte riktigt Todd Terje-produktionen, en cover på Robert Palmers "Johnny & Mary", passar in. Annars är det här det bästa som kommit från Bryan Ferry sedan mitten av 80-talet. 
Bästa spår: Loop De Li


2) Amy LaVere - Runaway's Diary
Äntligen blommar Amy LaVere ut och gör plattan hon har haft inom sig ett längre tag. Runaway's Diary är självbiografisk och helt genialisk. Egna kompositioner vävs ihop med covers som alla bär på samma röda tråd, att rymma hemifrån och allt vad det innebär. Det är självutlämnande med lika delar sorg och den humoristiska glimten i ögat som lyser igenom när man ser henne spela låtarna live. Ärligheten är väldigt befriande och inga omskrivningar av verkligheten existerar på skivan. Det handlar om allt från syskonrivalitet och om att det inte blir några parader när hon äntligen kommer hem efter att ha varit på rymmen. Texterna är helt briljanta rakt igenom.
Bästa spår: Big Sister

1) Rosanne Cash - The River & The Thread
Den här plattan kom redan i januari 2014 och har varit med mig sedan dess. Det har nästan inte gått en dag utan att jag lyssnat på den. Johnny Cash i all ära, jag har alltid varit mer förtjust i hans dotter. Det här är årets Americana-platta och det finns inte någon som ens är i närheten. Det är drömsk magi från mörkaste södern från första till sista ton på skivan. Det blir lite svårt att beskriva en skiva som betyder så här mycket för en vilket gör att jag har svårt att hitta ord att beskriva den med. Det är vackra texter, lika vackert framförda av Rosanne Cash och perfekt ackompanjerade av hennes medmusiker. Årets platta och ett av årtusendets hittills bästa Americana-skivor.
Bästa spår: The Sunken Lands


Här finns nästan alla skivorna att lyssna på. Eftersom Morrissey är osams med skivbolaget Harvest så är hans platta borttagen från Spotify. Intron, bonusspår och instrumentaler har i många fall tagits bort från den här listan för att göra lyssnandet lite skönare.
Lyssnandets favoriter 2014

För att lyssna på en lista över alla mina favoritlåtar under året så finns här en lista med 48 spår som har naglat sig fast på mina trumhinnor under året som gått.
2014

Om man är intresserad av att lyssna in sig på vilka raplåtar jag lyssnat på under 2014 finns det en riktigt lång lista med 130 låtar här:
2014 Rap

God fortsättning och hoppas ni hittar mycket gott bland listorna!