Trots att 2016 var ett riktigt skitår med på tok för många stora artister som lämnade jordelivet så kom det en del bra plattor. Här väljer jag tio favoriter. Om man vill lyssna på skivorna samtidigt som man läser så finns det en Spotifylista med två låtar från varje platta här: Lyssnandets favoriter 2016
10 – Jonas Lundqvist – Vissa nätter
Pop av finaste sort, framförd av trummisen från insomnade Göteborgsbandet
Bad Cash Quartet. Jonas Lundqvist förställer sig inte i sitt uttryck och skiter
totalt i vad folk tycker. Han visar att Göteborg är så mycket mer än Håkan
Hellström. På Vissa nätter levererar han nio poppärlor som alla har lyst upp
skitåret 2016.
9 – Danny
Brown – Atrocity Exhibition
Danny Brown rappar med sin speciella nasala stil över
skruvade psykedeliska beats som om han vore en besatt seriefigur. Han slänger
ut alla oskrivna rapregler genom ett stängt fönster och gör årets absolut mest
nyskapande rapplatta.
8 – Haley
Bonar – Impossible Dream
Egentligen borde jag bara sammanfatta Impossible Dream med
att det är en jäkligt bra rockplatta. Det borde räcka så. Det är som om Haley
Bonar har malt ner allt hon gillar och sedan spritsar ut allt till en riktigt
tilltalande maräng. Det finns inslag av relativt bredbent rock, indie, country
och grunge men hela tiden med de fyndiga och tänkvärda texter man förväntar sig
av Haley Bonar.
7 – Ben Watt
– Fever Dream
Storslaget men hela tiden givande och intimt är enklaste
sättet att beskriva Ben Watts senaste skiva. Delikata gitarrslingor lindar in
låtarna i ett tryggt gung. Skivan har vuxit under året och efter varje lyssning
så ger skivan mer och mer.
6 – Red Pill – Instinctive Drowning
Årets absolut tyngsta rapskiva. Red Pill går in i sig själv
och tar itu med ångest, depression och alkoholism till tonerna av Ill Poetics
beats som ligger som tunga mattor av synthar och gitarrer bakom de avskalade
och utlämnande textraderna. Titelspåret är årets bästa låt, utan tvekan.
5 – Michael Kiwanuka – Love & Hate
Musik som försöker låta som den skapades under en annan
tidsepok blir ofta smått plastig och känns lätt oäkta. Så är inte fallet med
Love & Hate. Michael Kiwanukas uttryck sätter avtryck genom att blicka ut
över världen genom ett smutsigt fönster i en nergången Cheva som puttrar fram genom
ett grådystert landskap. Love & Hate är en What’s Going On för 2010-talet.
4 – Kate Tempest – Let Them Eat Chaos
Tempest spottar rim om en omvärld i lågor och gatuhörn som
sällan ser solen över beats som är så laddade att de hela tiden hotar att
brisera. Innerstadspoesi när den är som enklast och bäst. Kate Tempest är som
en uppgiven syster till Sleaford Mods.
3 – Kacy & Clayton – Strange Country
Kacy & Clayton är så självklara högst upp på
Amerikanatronen 2016. Det är som om Townes Van Zandt och andra bortgångna
hjältar vaktar över duon och ger dem inspiration och näring. Ofta sparsmakat,
men hela tiden delikat och med fina stämmor i vackra arrangemang som andas
frisk luft högst uppe på bergstopparna av Appalacherna.
2 – Ugly
Heroes – Everything In Between
Blåskjorterap som ofta tar upp ämnen från livets skuggsida. Världsfrågor
blandas med mer personliga problem, allt delikat strösslat över organiska
souliga beats från Apollo Brown. Allt känns perfekt avvägt och det här är mer
än en värdig uppföljare till den fantastiska debuten.
1 – Ka – Honor Killed the Samurai
Sent ska syndaren vakna. Innan jag hörde Honor Killed the
Samurai hade jag svårt för Ka. Det kändes introvert och svårlyssnat. Jag vet
inte om den här skivan är annorlunda mot hans tidigare verk, men när jag hörde
den i somras föll alla bitar på plats. Beatsmässigt är det rätt sparsmakat, men
det känns aldrig underproducerat. Beatsen är perfekta guldramar till Kas poesi
som beskriver det hårda ghettolivet genom en samurais ögon. Ett riktigt
mästerverk. En skiva som målar bilder som hämtade ur en Akira Kurosawa-film
blandad med Hong Kong-action från tidigt 90-tal.Det fanns en del andra plattor som också var riktigt bra och som jag lyssnade mycket på under året, men det här är grädden och körsbäret på glassen. Vi får se vad som händer med Lyssnandet under 2017. Det finns en del planer, men jag vågar inte lova något nu. Den som lever får se. God jul och gott nytt musikår!
