Det här med att jag lyssnar på mycket gammalt har avspeglats i det nya jag lyssnat på under året. Det har varit väldigt mycket akustiskt och lugnt. Ett flertal av artisterna jag lyssnat på i år skulle nog många klassificera som någon form av country. Sedan har det självfallet blivit en del ny hiphop också. Här kommer en sammanfattning av mitt musikår 2012.
Årets konsert: First Aid Kit, Pustervik, Göteborg
Det blev hyfsat många konsertbesök för min del i år, inget annan konsert är ens i närheten av First Aid Kits spelning på Pustervik i Göteborg. Jag gillar skivan The Lion's Roar, men det är live systrarna Söderberg ska upplevas. De ibland lite naiva och enkla texterna tar en djupare plats i hjärtat när de framförs inför publik. Det är absolut inget fel med enkla texter, men ibland känner jag att de inte riktigt fungerar för mig på skiva. Nu ska jag inte klaga, skivan är en av årets bästa och helt klart den bästa skivan från Sverige i år. Live är dem bland det bästa man kan se. Det är finstämt, men ändå vilt och fritt. Systrarna känns mycket äldre än vad dem är. Det känns som dem levt ett hårt liv på den amerikanska prärien, men sedan kommer man på att Johanna är född 1990 och Klara 1993. Old souls? Most definitely!
Jag och First Aid Kit efter spelningen
Årets låt: First Aid Kit - Emmylou
Det känns som ord inte kan beskriva känslan jag fick när jag hörde den här låten för första gången. Jag satt med gåshud på armarna och tårar i ögonen. Äntligen en låt från Sverige som lät som de låtar jag älskat i många år men som alltid varit från det stora landet i väster. Systrarna Söderberg sjunger så fantastiskt och självklart. Det är som låten alltid funnits. Den kommer alltid att finnas. I mitt hjärta och i många andras också.
Videon till "Emmylou"
Årets hype: Rodriguez
Hade det inte varit för den fantastiska dokumentären Searching for Sugar Man hade inte Sixto Rodriguez karriär tagit ny fart. Är han så bra att han är värd den uppmärksamheten? Mitt spontana svar blir nej. Visst har båda hans skivor från 70-talet sina guldkorn, men det är faktiskt rätt långt mellan dem. Låten "Sugar Man" är ruggigt bra, men inget annat han gjort kommer ens upp i närheten av den låten. Nu har jag sett hans skivor i original gå för många hundra kronor på skivbörsar här i stan. Tidigare kunde man hitta skivorna för 30 kronor styck. Det är dem värda, men inte 500 spänn. Fast det är klart, det är först nu det blivit en efterfrågan på hans skivor. Det jag kanske stört mig allra mest på är de äldre män som nu påstår att dem minsann alltid har lyssnat på Rodriguez. Stod på skivbutiken Bengans här i Göteborg för ett tag sedan och fick lyssna på en man i 50-årsåldern som stod och frågade kvinnan bakom disken om Rodriguez. Inget fel i det, men hon hade inga svar på hans frågor om pressningar och dylikt och han skulle då läxa upp henne. Hatar sådant beteende. Speciellt när han i sin tur hade fel.
En annan av Rodriguez absolut bästa låtar, "Crucify Your Mind"
Årets röst: Grimes
Första gången jag hörde låten "Oblivion" var det som jag förflyttades till en drömvärld där Grimes flög runt som en liten skönsjungande läspande fe. När jag såg videon så smälte jag om möjligt ännu mer. Jag ska erkänna att jag bara lyssnade igenom skivan några få gånger och inte föll lika stenhårt för den. Det här är dock en av årets stora favoriter.
Videon till "Oblivion"
Årets skiva: Killer Mike - R.A.P. Music
Redan från första sekunden när Killer Mike spottar ut raderna "Hardcore G shit, homie, I don't play around" så inser man att det här är hård rap från en man som vill berätta sin sanning. Det var länge sedan jag hörde en så arg rappare, en man som är trött på orättvisor och all skit som händer i världen. Tankarna för mig tillbaka till argsinta rappare från tidigt 90-tal som Chuck D och inte minst Ice Cube. Beatsen kokar som jag inte tycker mig hört dem göra sedan innan upploppen i L.A. 1992. Producenten El-P har lyckats skapa en smutsigt industriell men ändå jordnära musik med en botten av modern blues och gospel för Killer Mike att rappa över. Att kalla skivan hiphop känns konstigt, det här är modern blues för folk som är trötta på rappare vars käftar går men som inte säger något.
Videon till "Reagan" av Killer Mike
Årets mest överskattade skiva: Nas - Life Is Good
Redan från det bombastiska introt till skivan insåg jag att jag blivit lurad. Jag vill varje gång Nas kommer med något nytt tro att det ska bli riktigt bra, men förväntningarna slår aldrig in. Andra spåret "Loco-Motive" är plattans bästa. Det är nästan så jag skulle kunna påstå att den låten inte skulle kännas helt malplacerad på hans klassiska första platta. Skivan puttrar sedan på utan att jag hör något jag gillar nämnvärt. På "Loco-Motive" rappar han om att låten är för alla som är fast i 90-talet, det var åtminstone ett 90-tal man gärna är fast i. När han tillsammans med tröttsamma Mary J Blige levererar "Reach Out" så känns det som den mest sunkiga hiphop/r 'n' b-byrackan man kan tänka sig. "You Wouldn't Understand" är inte mycket bättre. Även där visar sig 90-talet från sin värsta sida. "The Don" och "Stay" är helt okej, men sedan spårar det ur igen. Fattar inte vad så många andra hör i den här skivan, jag hör det definitivt inte.
Det bästa Nas hade att ge 2012, den fantastiska "Loco-Motive"
Årets mest underskattade skiva: De La Soul's Plug 1 & Plug 2 Present First Serve
När jag först hörde "Must B the Music" blev jag provocerad. I mina öron lät det lika bedrövligt som Black Eyed Peas flesta hits. När hela skivan kom kände jag mig tvungen att lyssna eftersom De La Soul är bland mina favoritband när det gäller hiphop. Jag är tacksam över att jag gav den en chans. Visst låter det modernt, men tillskillnad från många av de nyare artisterna är det här gjort med hjärta och inte med pengar i tankarna. De förnyar hiphop, men Plug 1 och Plug 2 gör det med kärlek och respekt och dem gör det så fantastiskt bra. Den här plattan är närmare ursprungskänslan med kärlek, party och respekt än det mesta som släppts de senaste åren. Missa den för guds skull inte om du har minsta intresse i hiphop.
Sköna videon till "We Made It"
Jag skulle kunna gå in mer specifikt på fler av årets favoriter och besvikelser, men jag tänkte i stället bjuda på en Spotify-lista med mina 30 favoritlåtar från i år. Håll till godo!
Lyssnandet 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar