Spöklikt vackert skivfynd

Ibland när jag gräver efter skivor på diverse loppisar dyker det upp skivor som på något sätt talar till mig. De fångar mitt intresse fast jag inte har en aning om vad det är för något. Kostar skivan en femma eller tia är det inte ovanligt att jag chansar. För några år sedan var jag på Megaloppisen i Majorna och där hittade jag just en sådan skiva. Artisten heter Sarah Kernochan och skivan har den lockande titeln House of Pain. Det såg onekligen spännande ut och i min värld var det en singer/songwriter-historia med djupa och rätt mörka texter. Det visade sig stämma väldigt väl.

När nålen träffade första spåret blev jag som trollbunden. Min tanke var bara att lyssna lite, det hela slutade med att jag lyssnade på hela skivan i en sittning. Alla små berättelser var så intressanta att jag ville höra hur de slutade. Det hörs att Kernochan troligtvis lyssnade en hel del på Joni Mitchell och hade henne som idol när skivan spelades in. Men just textmässigt så är det oftast en mer direkt approach som Kernochan har. Låtarna är väldigt nakna och väldigt öppna när det gäller sex. De skulle inte få dagens ungdomar att höja på ögonbrynen, men 1974 var det ganska ovanligt att en kvinna skrev så direkt och öppet om sex. Det är svårt att ha favoriter på skivan, det här är en skiva som bör avnjutas i sin helhet. Tyvärr finns den enbart i originalsläpp på vinyl. Den här borde återutgivas och jag är förvånad över att den inte redan finns ute på nypress. Som tur är finns hela skivan att lyssna på på Sarah Kernochans hemsida.

Låten "Tonto's Song" börjar med en klagande trumpet som övergår i piano och gitarr med Kernochans vackra stämma ovanpå. Det är en väldigt vacker och stämningsfull ballad och det är just i de låtarna som jag tycker allra bäst om henne. Hon har rätt finurliga texter och musiken överraskar ofta genom att vara lika fri som hennes texter, men det är när hon är lite återhållsam som hon skapar ren magi. Om du som jag är helt såld på kvinnliga singer/songwriters från tidigt 70-tal så bör du lyssna: http://www.sarahkernochan.com/mp3/tontos-song.mp3

En annan favorit är den smått countrydoftande "Easy Girl" om en tjej som trots en sträng far tar sig ut på mansjakt på natten. Det låter inte som det är särskilt bra män hon träffar heller, men de är varma och luktar trä. Framförallt får hon kroppslig uppskattning från dem och det är gott nog. Lyssna här:
http://www.sarahkernochan.com/mp3/easy-girl.mp3

Största favoriten är dock titelspåret. Den är inspirerad av The Island of Dr. Moreau och är en rysligt vacker och småknäpp ballad. De spöklika stråkarna fångar upp texten snyggt och pianospelet gör små spännande utflykter emellanåt bara för att snabbt gå tillbaka till det upp-plogade spåret. I slutet kommer snygga trummor in och pianot får fritt spelrum. Tyvärr blev det bara ett album till av Sarah Kernochan. Ett album som jag inte har lyssnat på, men som också finns på hennes hemsida att avnjuta. Tydligen ska det vara än mer frispråkigt. Lyssna på min största favorit från debuten, titelspåret "House of Pain":
http://www.sarahkernochan.com/mp3/house-of-pain.mp3