Norrländskt dödligt allvar

Som oftast när det gäller nya band så läser jag spaltmeter om dem och bygger upp en förhoppning om att jag ska gilla det. Sedan hör jag äntligen hur det låter och blir nästan alltid besviken. Jag vet att det finns mycket bra ny musik, men mycket skrivs upp som inte ens är halvbra. Nog klagande. Det roliga är att jag läste om ett band i förra veckan och började lyssna med inställningen att jag inte skulle gilla det. Det kan jag säga att jag gjorde. Väldigt mycket.

Könsförrädare är från Luleå och är en väldigt frisk fläkt i ett rätt tråkigt och likriktat svenskt musikklimat just nu. Det är lite smådrömsk och ganska opolerad rock. Det finns en tyngd både i musik och text. Lite som att 90-talets hårda Norrlandsband har levt kvar i väggarna och spökar. Det är musik som inte ber om ursäkt. Allt sitter inte rätt hela tiden och det gör att det är enklare för musiken att hitta in i alla skrymslen i själen. Det låter inte så uttänkt och det är det som gör det så storartat i mina öron. Att Mattias Alkberg har suttit i produktionsstolen förvånar mig inte alls. Alkberg är största geniet i svenskt musikliv just nu. Första vinylsjuan "Death To Stories/Of The Unpolitical" släpptes för ungefär en vecka sedan och videon till "Death To Stories" är inte långt ifrån lika bra som låten. Jag hoppas att Könsförrädare får ett långt och lyckligt liv.

http://www.youtube.com/watch?v=iMBi7mYbIeI
Jag vet inte riktigt varför blogger inte hittar videon, men tryck på länken här ovan och njut.