Det är sällan jag blir riktigt tagen av modern filmmusik. Inte så konstigt kanske eftersom jag sällan blir riktigt tagen av modern film heller. Jag gillar gamla filmer och således gamla soundtracks. Det finns dock undantag. Jag vägrar inte att gilla en film för att den är ny. Det är bara att filmer som talar till mig ofta har några år på nacken. Mina största upplevelser när det kommer till film och tillhörande soundtracks är från mitten av sextiotalet fram till en bit in på nittiotalet, efter det är det rätt få filmer eller TV-serier som får mig att gå i spinn. Då är det extra roligt att få uppleva den känslan så här i vintermörkret.
TV-serien heter Les Revenants (Gengångare är den svenska titeln) och musiken framförs av skotska bandet Mogwai. Serien har visats på SVT-Play under vintern, men det verkar inte finnas några planer att visa den på SVT. Det är ren skam. Med så mycket skräp i tablån skulle serien bli ett guldkorn bland all lort. Les Revenants är ett mörkt drama med vissa rysarinslag. Det är ingen serie med mycket våld utan snarare en läskig krypande stämning. En fransk småstad uppe i Alperna hemsöks av människor som tidigare omkommit. Det är inga tonårsfräscha vampyrer som dricker blod ur läskflaskor eller renrakade varulvar det handlar om. Vanligt folk som dött dyker upp hos sina familjer och bekanta och ser ut och är precis som före dödsögonblicket. Invånarna ställer sig frågorna varför och vad vill dessa återvändare till livet. Folket i staden hanterar det som inträffar på väldigt olika sätt. Alla som kommer tillbaka är inte goda människor heller. Bland annat dyker en seriemördare som härjade i staden upp igen efter att ha varit borta i sju år. Man får även reda på att staden har ett mörkt förflutet, en damm brast för många år sedan och dränkte delar av staden.
Det är verkligen en riktig mysrysardramaserie som har fått folk att dra paralleller till serien Twin Peaks bland annat. Den kopplingen tycker jag är helt fel. Det är ofta löjliga associationer som att Twin Peaks har sitt TP:s Roadhouse och att i Les Revenants hänger folk på The Lake Pub. Nej, jag tänker mer på John Ajvide Lindqvists bok Hanteringen av odöda. Det är mer den stämningen och otryggheten i att inte förstå sig på vad som händer i ens allra närmaste närhet som gör Les Revenants så fantastiskt bra. Och så musiken förstås. Jag kan inte säga att jag har lyssnat på Mogwai tidigare, men i serien så spelar musiken en mycket stor roll. Redan i första avsnittet blev jag helt tagen av den vackra och ibland vassa musiken. Den känns helt naturlig i serien. Det är väldigt få musiksnuttar som utgör soundtracket. Snuttarna går om och om igen, men det blir aldrig tråkigt eller känns som upprepningar. Det har säkert till stor del med soundtrackets enkelhet att göra. Musiken känns som gammal klassisk rysarmusik som skulle platsa både i en italiensk giallorulle och i en brittisk Hammer Horror-film. Tidlöst och vacker.
Kolla på hela serien här: http://www.svtplay.se/gengangare
Lyssna på hela soundtracket till serien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar