Recension: Kendrick Lamar, Pustervik GBG 14/2

Något man är ovan med i Göteborg är att hiphop-artister går på när det är sagt att de ska gå på. På utsatt tid startar kvällens stora konsertsnackis som varit slutsåld i flera veckor. Det får vi nog tacka arrangörerna KB för. Där har Scratch något att lära sig. På vardagar har ingen lust att stå och vänta i timmar för att få se en konsert som de är tvungna att lämna efter halva tiden för att hinna med sista vagnen för natten. Ingen diss mot Scratch, de har verkligen varit ett vattenhål för ett relativt hiphop-torrt Göteborg. Men ändå, man kan alltid bli bättre. Vid utsatt tid äntrar Chords scenen, mannen som ska värma upp oss inför Kendrick Lamar. Han har ingen lätt uppgift. Lokalen är halvfull och energin hos publiken är inte på topp än. Chords har med sig en DJ och en gitarrist och river av gamla hits som "The Luckiest Man Alive" och "On the Grind" och blandar upp det hela med spår från nya plattan Looped State of Mind. Han gör ett bra jobb och får i slutet av showen igång publiken som på frågan om de är redo för Kendrick Lamar nästan lyfter taket på Pustervik.

Vid 21:15 äntrar Kendrick Lamar scenen och publikens glädjetjut är öronbedövande. Energin är på topp. Det är just första delen av konserten som är bäst. Han startar med ett knippe låtar från Section.80-plattan och "Hol' Up" och "A.D.H.D" gör sig väldigt bra live. Han blandar material från Section.80 med mixtape-låtar och det är en perfekt mix av material att framföra live. Det formligen kokar av glädje i publiken. På ena sidan där jag står ser jag ungdomar med backslick och skjortor som säkerligen kostar tio gånger biljettpriset för konserten. På andra sidan står ett gäng förortskids med flätat hår och sippar långsamt på deras Fantor. Alla och deras morsor var verkligen där för att kolla på Kendrick Lamar. Han var ganska liten när han stod uppe på scen, men samtidigt fyllde han ut den bra. Mycket på grund av kontakten med publiken. Dagen till ära frågade han publiken om kärlek och en tjej som hette Sara fick svara på frågan om hon var singel. Det var ett litet frågetecken hur det egentligen stod till med den saken, men följdfrågan blev om hon skulle vara trogen om hon var tillsammans med någon. Svaret blev ett ja och Kendrick tillägnade henne låten "Tammy's Song", även den från fantastiska Section.80.

Kendrick Lamar fortsatte sedan konserten med att till publikens stora förtjusning spela låtar från förra årets stora genombrottsplatta med den något klumpiga titeln good kid, m.A.A.d city. "Bitch, Don't Kill My Vibe" fick igång publiken och alla kunde texten utantill. Det är något som genomsyrade kvällen. Så fort Kendrick sträckte ut micken mot publiken så kunde alla texterna och rappade med. Det här var publikens konsert lika mycket som Kendrick Lamars. När "Backseat Freestyle", som jag tycker är en fruktansvärt jobbig låt, drog igång gick jag ifrån mittensektionen och ställde mig längre bak i lokalen. Jag vet inte om det var det som gjorde det, eller om Lamars energi sinade lite efter "Backseat Freestyle" tonades ut. Även om givna publikfavoriter som "HiiiPoWeR" och "Swimming Pools (Drank)" ökade tempot i showen blev det allt lite sömnigt. Materialet är starkt, men de lugnare låtarna gör att energin inte höll sig på topp. En sak jag reagerade på var att det inte fanns något merch table i lokalen, det är alltid kul med t-shirts eller något annat kul att köpa med sig som minne från konserten. En annan sak jag också tänkte på var att Kendrick Lamar inte höjde marijuana till skyarna. Det var inget snack om att röka på och mellansnacket kändes ärligt och inte för inövat. Allt som allt var det en bra kväll för alla som tycker att Kendrick Lamar är framtiden för hiphop. Början av konserten ger jag en stark fyra, men andra halvan känns lamare och får en slät trea i betyg. Allt som allt får konserten 3,5 westside-tecken av 5 möjliga.

Fantastiska "HiiiPoWeR" från solida Section.80

Låten "Good Kid", en av favoriterna från senaste plattan