2013 tillhör Diane Birch

Ibland får man rätt skiva i sin hand vid precis rätt tillfälle. I maj 2009 fick jag tag i en bunt promoskivor från ett skivbolag. Det mesta såg rätt trist ut. Jag la bunten bredvid datorn och kände efter ett tag att skivan som låg överst i bunten väckte min nyfikenhet. Vem var kvinnan med de vackra ögonen som stirrade på mig? Från omslaget kunde jag se att hon hette Diane Birch och att skivans titel var Bible Belt. Jag gav plattan en chans och det slutade med att jag inte kunde sluta lyssna på den. Under flera veckors tid lyssnade jag varje kväll på skivan minst en gång. Det var ren och skär frälsning för själen. Det var precis vad jag behövde just då.

Diane Birch är en prästdotter från USA som under sin uppväxt flyttade runt mellan Zimbabwe, Sydafrika, Australien och olika städer i USA. Hon gör 70-talsdoftande singer/songwriterpop med vissa inslag av soul och gospel. Hon har blivit jämförd med Carole King och Carly Simon. Det kan jag förstå. Det här är lättsmällt pop och det är inget fel med det. Bible Belt är väldigt välpolerad och radiovänlig. Det är uttryck som oftast kan användas nedlåtande, men i det här fallet är det något väldigt bra. Materialet vinner på den rena produktionsbilden och den tydliga låtstrukturen.

I slutet av 2012 dök så äntligen lite nytt material upp med Diane Birch. Första smakprovet var "Unfucked" som trots titeln kändes mognare och skriven av en låtskrivare som varit med om en hel del under de senaste tre åren. Jag var och är fortfarande inte så förtjust i "Unfucked". Bara några dagar senare så dök ytterligare en låt upp som gick under namnet "Superstars", men eftersom jag inte gillade den första så lät jag bli att lyssna på den. Först för en vecka sedan hörde jag den och blev helt såld. Det har nästan blivit en ritual att lyssna på den varje kväll, precis som jag gjorde med hennes debut. Det är den naturliga fortsättningen på Bible Belt. Det är radiovänligt, men så underbart bra och lite mörkare och mer elektroniskt än tidigare. När jag hör vissa partier av låten får jag för mig att hon lyssnat en del på Lana Del Rey sedan sist.

En ny låt som heter "Lighthouse", som hon främst har spelat live, har fått flertalet musikkritiker att skriva upp Diane Birch som en av de som med största sannolikhet kommer att slå igenom stort i år. Tyvärr är inte "Lighthouse" för tillfället tillgänglig att lyssna på, men jag kanske återkommer med en länk till den när den dyker upp. Jag håller med kritikerna och hoppas och tror att hennes nya skiva ska hitta en ny och större publik än den trist nog underskattade debuten gjorde.

Diane Birch - Superstars

"Rewind" från debuten Bible Belt