Hiphop är en av mina största passioner i livet. Det gör också att jag är extremt petig när det gäller rapmusik. Mycket håller i mina öron inte hela vägen. En låt kan vara riktigt bra och sen droppar rapparen ifråga en rad som raderar hela den känslan. Låtar där kvinnor kallas bitches eller där rapparen spottar fram homofobiska formuleringar får mig att skämmas över min extrema kärlek till genren. Jag, likt nog många andra, försöker blunda med öronen för att försöka missa vad som sägs ibland. Då är det extra skönt när en låt som "Twilight" dyker upp. Producenten Exile och rapparen Johaz har alltså slagit sina påsar ihop under det smått udda namnet Dag Savage.
Exile har tillsammans med rapparen Blu tidigare gjort sig känd som en innovativ och väldigt själfull producent. För några år sedan gjorde han också den fantastisk plattan "Boy Meets World" tillsammans med rapparen Fashawn. En av mina favoritskivor från senare år. Nu är det inte bara Exile som gör ett fantastiskt jobb på den här låten, rapparen Johaz känns väldigt stabil bakom micken. Det är rått och politiskt och det känns lite som Johaz flåsar texten i nacken på en. På första versen rappar han "We in our final maze, time to strategize, way deeper than the books that you analyze, way deeper than the crooks that you glamorize, It’s real life, we ain’t got no time to fantasize". Johaz är för mig en relativt ny bekantskap, men skriver han så här bra och vettiga texter har jag nog en ny favoritrappare runt hörnet.
15 januari släpper Dag Savage sin första EP på skivbolaget Dirty Science / Fat Beats. Gästar gör bland andra Aloe Blacc och Murs. Låten ”Twilight” är mörk och redan i introt dyker en skön vokalsampling upp som gör att jag bara älskar det här direkt. Det visar sig att det Exile plockat ner från skivhyllan för att återanvända är ”My Prayer” av The Platters. Låten skrevs redan 1926, men spelades in av The Platters 1956. Att återanvända och få en yngre generation att upptäcka gammal musik är något som är en av delarna inom hiphopkulturen som jag uppskattar allra mest. Det har tagit mig på musikaliska resor som jag nog aldrig hade tagit om det inte hade varit för rapmusikens samplande. Mina föräldrar undrade nog när jag helt plötsligt började lyssna på jazz som 14-åring eller när jag började utforska progressiv rock från forna öststaterna. Utan hiphop hade den resan aldrig börjat. Stort tack hiphop, jag är dig för alltid skyldig.
Dag Savage - Twilight
The Platters - My Prayer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar